Lars Norén Author, Director

From Wikipedia

Lars Norén, född 9 maj 1944 i Stockholm, uppvuxen i Genarp, Skåne, är en svensk poet och dramatiker, som skrivit för teater, radio och tv.[2] Han har varit regissör vid Dramaten, från årsskiftet 1999–2007 konstnärlig ledare vid Riksteatern och konstnärlig ledare för Folkteatern i Göteborg 2009–2012.

Norén räknas bland de mest spelade samtida dramatikerna i Europa och stora delar av världen[3]. Hans tungsint dramatiska, relationsproblematiskt orienterade verk har blivit något av ett begrepp och ses även internationellt som en fortlöpande sinnebild för “svenskt svårmod” i August Strindbergs och Ingmar Bergmans efterföljd.[4]

Lars Norén föddes i Stockholm. Familjen flyttade till Skåne när Lars var sex år gammal, då fadern i familjen fick arbete som källarmästare på ett hotell i Genarp, där den unge Lars också lärde känna den blivande kompositören Karl-Erik Welin. Detta hotell skulle senare komma att utgöra scen för handlingen i några av hans mest uppmärksammade skådespel. Norén flyttade som 15-åring tillbaka till Stockholm.[5] 1962 blev han regiassistent åt Bengt Ekerot vid en teateruppsättning på Dramaten, där han senare skulle bli aktiv både som ofta spelad dramatiker och som regissör.[6]

Poesi och prosa[redigera | redigera wikitext]
Han skrev sitt första pjäsmanus som 19-åring och blev för första gången publicerad i bokform 1963, med diktsamlingen Syrener, snö (ett par dikter hade tryckts föregående år i tidskrifterna Lyrikvännen och Rondo). Hans lyrik under 1960-talet präglades av vilt framvällande ordmassor, ibland närmast psykedeliska strömmar av fantasier korsade med kyliga och “objektivt” redogörande avsnitt. Inspiration hämtades bland annat från franska författare som Henri Michaux och Raymond Roussel. Vistelser på mentalavdelningar, för behandling av en ungdomspsykos, finns också närvarande i motivkretsen. Denna tidiga period i Noréns lyriska produktion benämns ibland “schizz-poesi”.

Romanerna Biskötarna (1970) och I den underjordiska himlen utspelar sig i ett samtida Stockholm befolkat av outsiders, prostituerade, kriminella och narkomaner och kretsar kring kontaktsökande, förnedring, kriminalitet och sex: person- och motivkretsarna och den ibland kyliga direktheten pekar fram mot hans senare dramatik. Under 1970-talet var Norén mest känd som poet, och en viktig förebild för andra svenska lyriker vid den tiden. Efter kärleksdikterna i Hjärta i hjärta (1980) övergav han lyriken och koncentrerade sig på en verksamhet som dramatiker och senare också regissör och teaterchef.[7]

Dramatik[redigera | redigera wikitext]
Efter att under 1960–70-talen ha skrivit och fått uppfört ett flertal pjäser på olika teatrar fick Norén sitt stora genombrott som dramatiker med pjäserna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud (skrivna under tidigt 1980-tal, uruppförda 1982/83), båda med delvis självbiografiskt innehåll från uppväxttiden i Genar.[8] Bägges titlar är hämtade från slutraden i Erik Johan Stagnelius dikt Vän, i förödelsens stund.[9] Hans pjäser skildrar ofta familje- och relationsdramer om människor nere på samhällets botten eller i materiellt ombonade men emotionellt osäkra medel- och överklassförhållanden. Hans senare verk kretsar kring möten och tid i mänskliga rum. Hans pjäser är ofta på ett unikt sätt skrivna likt en sorts närmast ändlös intern dialog, inte olikt lyrikens form, och omfattar ofta hundratals sidor med totala speltider på många timmar. Detta gör att kraftiga bearbetningar oftast tvingas göras inför varje uppsättning, varför olika uppsättningar av samma pjäs till stora delar kan ha helt olika längd och innehållsfokus.

Regissör[redigera | redigera wikitext]
Norén har sedan 1990-talet regisserat ett stort antal teateruppsättningar för scen och tv, både egna verk och andras, och har länge varit en efterfrågad regissör på flera av Europas framstående teatrar, såsom nationalteatrarna Dramaten, Comédie Française i Paris och på Det norske teatret i Oslo.[10]

Teaterchefskap[redigera | redigera wikitext]
Sedan 1999 var han i nära samarbete med Ulrika Josephsson konstnärlig ledare för den då nyskapade avdelningen RiksDrama på Riksteatern, men avgick från detta uppdrag 2007. Chefsparet hade då fått erbjudande om att ta över chefskapet för anrika Betty Nansen Teatret i Köpenhamn, men på grund av formella protester från teaterns personal, som ansåg att utnämningsprocessen inte hade gått rätt till och att de ville fortsätta samarbetet med den befintliga ledningen, bestämde sig paret för att avstå från att acceptera erbjudandet.[11] Den 1 juli 2009 tillträdde de båda i stället som ny konstnärlig ledare respektive VD för Folkteatern i Göteborg. Bland flera uppsättningar regisserade han där sin första barnteaterföreställning, Pingviner kan inte baka ostkaka av Ulrich Hub, något han beskrivit som det “absolut svåraste och mest krävande som jag har gjort”.[12][13] På grund av hälsoproblem och överbelastning tvangs han sluta som konstnärlig ledare i början av 2012 men kvarstod som konstnärlig rådgivare till Ulrika Josephsson, som övertog hela chefskapet fram till 2014.[14]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]
I april 2008 gav Lars Norén ut dagboksanteckningar från perioden augusti 2000 till juli 2005 i bokform under titeln En dramatikers dagbok, med en omfattning av 1680 tättskrivna sidor.[15] Noréns tillvaro under denna tid präglades kraftigt av kritiken mot hans pjäs 7:3, ett samarbete med interner i kriminalvården både som manusunderlag och på scen och med inslag av nazism och antisemitism iscensatta i dialogen på scenen, och kritiken mot Noréns och Riksteaterns eventuella roll i att ha möjliggjort den händelseutveckling med de medverkandes rymning, som ledde till rån och de därpå följande Malexandermorden. Dagboken blev mycket uppmärksammad och omdebatterad eftersom den dels var mycket självutlämnande, dels innehöll kritiska och negativa omdömen om en del svenska kulturpersonligheter och medieaktörer, även sådana som räknats till Noréns bekantskapskrets, av vilka många tog mycket illa vid sig.[16][17] Dagboken följdes av ännu en volym år 2013, En dramatikers dagbok 2005-2012.

Han var värd för Sommar i Sveriges Radio P1 19 juni 2005.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Efter tidigare äktenskap och under tidigt 1990-tal sammanlevnad med skådespelerskan Lil Terselius var han 1993–2002 gift med teatermedarbetaren Charlott Neuhauser.[18] 2007–2013 var han gift med skådespelerskan Annika Hallin, med vilken han 2009 fick en dotter.[19]